RESEBERÄTTELSE 2013 års sommarresa gick till Västra Götaland.
Vi var ett gäng på 36 personer som samlades klockan 6.00 på lördag morgon för att åka med på resan. Ganska snart hade vi utlottning av två nummer av Natur och Trädgård som innehöll en artikel om vårt ena mål på resan. Dessa vanns av Marianne Fahlén och Monica Ström.  
Vårt första mål på resan var Skara och Best Western Hotell och Konferens där vi högg in på deras generösa frukostbuffé.
Efter frukosten kunde vi gå runt i lokalerna och beundra den imponerande konstsamlingen som finns där. Vi kunde se verk av Bruno Liljefors, Carl Larsson
och Anders Zorn, Jenny Nyström, Peter Dahl mfl.
Det är företagsledaren, grundaren av Jula, Lars-Göran Blank som låter allmänheten ta del av hans egna privata konstsamling helt gratis.

​Efter detta for vi vidare till Öbergs Plantskola i Varnhem och möttes där av ägaren, Stefan Öberg, som berättade lite kort om den historiska plats vi befann oss på. Vi var omgivna av gravhögar, vissa 9000 år gamla.
Plantskolan hade funnits i familjens ägo sedan 1800-talet och vi fick även ta del av dess historia om hur byggnaden kommit till. Många av oss imponerades av de annorlunda och vackra husen.
Sen släpptes vi in i plantskolan som öppnats en halvtimme tidigare för vår skull. Så där strosade vi runt och plockade på oss av sortimentet i lugn och ro.

Näst på tur stod en tur till Djungeln. I Häggum, närmare bestämt.
Ludvig Johansson är en man som går sin egen väg. Här fick vi uppleva en trädgård som anlagts med experimentlust, ingenting är omöjligt. Som Ludvig själv sa, växterna vet inget om zoner.
Här växer sådant som annars bara finns på sydligare breddgrader. Det exotiska växtutbudet var stort och krukväxter släpps ut på frigång tillsammans med bananer, perenner och ogräs. Här finns inga kantskurna rabatter och Ludvig rensar med lie.
På plats fanns ett spännande växthus som inte liknande något annat vi sett. Det är där inne som bananerna och övriga exoter övervintras.
På plats fanns möjlighet att köpa Ludvigs bok som han skrivit om exotisk odling i trädgård och även diverse plantor. Detta såldes med stor iver och övertalningsförmåga av Ludvigs två charmiga söner.

Sedan for vi vidare och stannade vid Hällekis Säteri där vi satte oss vid dukade bord och blev serverade en suverän lunch. I taket slingrade sig hundraåriga vinrankor som bjöd på tunga blå druvklasar i mängder.
Strax intill restaurangen finns en vacker, rund liten rosengård där grusgångarna kantades av rosens klassiska sällskap, lavendel.
Vi kunde också njuta av en lång perennrabatt i sprakande färger som blommade ivrigt.
I parken bredvid fanns enorma träd att se, alla utmärkta med prydliga namnskyltar.
Två av växthusen var öppna för allmänheten och i det ena fanns en utställning med Lena Linderholms färgglada porslin och tavlor och i det andra fanns vackra vykort med motiv på växter från parken.

Mätta och belåtna så var det dax att åka till vårt sista trädgårdsbesök, hos Hannu Sarenström.
Bakom höga, täta, välklippta avenbokshäckar låg Posseska gården och vi klev alla in genom grinden och samlades framför Hannus stentrappa. Hannu hälsade oss välkomna och förklarade att han jobbat otroligt mycket och inte tillbringat så mycket tid hemma i år. Nästa vecka skulle han börja vårstäda.
Vi släpptes fria att vandra fritt i trädgården och Hannu fanns med överallt för att svara på frågor.
Trädgården var långsmal, med en stadig grundstomme av lågt klippta häckar och stenmurar som höll inne stora svällande perennplanteringar. Mellan häckar och murar slingrade sig grusgångar fram och lite här och där såg man plantor av perenner som olydigt frösått sig i gruset. Överallt fanns vackra oväntade detaljer och för varje varv i trädgården såg man nya saker gömda i grönskan.
Hannu verkar ha en avslappnad inställning till sin trädgård, det som inte hinns med idag hinns med en annan dag.

Nu var det tid att avrunda och åka hemåt. Men på vägen stannade vi till på Sommarcafé Bäcken i Mariestad. Där intogs kaffe och smörgåsar på deras stora altan medan vi blickade ut över Vänern som syntes mellan tallarnas stammar. Några av oss gick ner till bryggan, kände på det ljumna vattnet och blev lite badsugna.

Men det får bli på nästa resa.  

Victoria Stensson